Sparsam körstil

Åtta procent. 
Om det håller i sig någorlunda så sparar jag i runda slängar 50 öre per mil. Det motsvarar en femhundring om året i minskade bensinkostnader. 
En hoppfull reporter vädrar morgonluft efter att ha tagit del av den sparsamma körningens evangelium

Händerna tio-i-två. Blicken-pilen-filen. Det är med en lätt nervositet som jag kliver ner in i källarlokalen där Nya Umeå-Vännäs trafikskola håller till. Pärmarna har bytts ut mot datorer, men den nerviga känslan hänger fortfarande kvar trots att det är närmare 15 år sedan jag var i samma situation senast.

Kyoto var startskottet
Kristoffer Olofsson har just genomgått utbildningen till instruktör i sparsam körning och är rejält taggad på att lära mig att köra bränslesnålt. Motorstopp direkt. Så pinsamt. Det kanske var hög tid för en repetitionskurs. 

Arbetet med att ta fram en utbildning i sparsam körning startade i och med att Kyotoavtalet undertecknades 1997. Vägverket fick då i uppdrag av regeringen att undersöka möjligheten att främja ett mer bränslesnålt sätt att köra. Svenska Trafikskolors Riksförbund kontaktades och ett utbildningskoncept som tagits fram i Finland köptes in och arbetades om till ett paket med två timmar praktisk undervisning uppföljt med tre timmar teori. 

Inledningsvis utbildades bara på personbil, men konceptet har vidareutvecklats för tung trafik och arbetsmaskiner med gott resultat. Vägverket listar organisationer som utbildar i sparsam körning på sin hemsida. Den dominerande utbildningen i sparsam körning i Sverige är Ecodriving.

Inga ägg under gaspedalen 
Sparsam körning bygger på ett antal tämligen enkla principer: Accelerera kraftigt utan att överstiga halv maxgas och växla upp snabbt till så hög växel så som möjligt. Använd motorbroms i stället för färdbromsen för att på så sätt utnyttja rörelseenergin maximalt. 

Planera körningen för att kunna motorbromsa mjukt och om möjligt undvika att stanna helt. Om man kan undvika att stanna helt sparar man bränsle som motsvarar flera kilometers landsvägskörning. 

- En av fördelarna med sparsam körning är att effekterna är bränsleoberoende. De grundläggande principerna går att applicera på både manuella och automatväxlade fordon, säger Stig Sandberg, STRs chefsinstruktör för sparsam körning i Sverige.

Bränsleoberoende vinster 
Genom att motorbromsa, eller frirulla, kan man utnyttja det faktum att de flesta motorer stryper bränsletillförseln när man släpper upp gasen helt. Så länge varvtalet överstiger ungefär 1500 varv per minut tillförs inget bränsle till motorn. Effekten kan förlängas ytterligare genom att växla ner stegvis när varvtalet närmar sig 1500 varv. Motorbromsning använder friktionen i motorn för att sakta farten i stället för att med färdbromsen låta rörelseenergin omvandlas till värmeenergi som går förlorad till omgivningen.

Ineffektiv förbrukning
Rekommendationerna för gaspådrag och växelval bygger på att motorer förbränner olika effektivt vid olika belastning och varvtal. De flesta förare kör förmodligen omkring på onödigt höga varvtal på lägre växlar och förbrukar därmed bränslet på ett ineffektivt sätt. 

Luftmotståndet ökar inte linjärt med hastigheten, vilket innebär att andelen bränsle som går åt för att övervinna motståndet ökar med hastigheten. Det finns med andra ord stora besparingar att göra på att hålla hastighetsbegränsningarna. Förbrukningen ökar med 20 procent om man ökar hastigheten från 90 till 110 km/h.

Bränsleslösare kuggas
De senaste åren har sparsam körning slagit igenom på bred front. Närmare 50 000 personer har hittills utbildats och var och varannan vecka meddelar företag att de ska låta personalen lära sig sparsam körning. Stig Sandberg är mycket positiv till utvecklingen. 

- För något år sedan skärptes kraven på utbildning i sparsam körning från många håll. Vägverkets nya upphandlingskrav på leverantörer innebär att från och med förra årsskiftet ska alla fordons- och maskinförare inom entreprenaden vara utbildade i sparsam körning. Hösten 2007 infördes också krav på sparsam körstil i förarprovet för personbil - de som slösar med bränslet under uppkörningen riskerar att kuggas. 

Just nu håller han på att vidareutveckla konceptet för gruvnäring, flyg- och fartygstrafiken. Han berättar också att de fått mycket lovande resultat i försök med sparsam körning för dieseldrivna lok.

Gör om - gör rätt
Körningen då, hur gick det med den? Efter att jag bekantat mig lite med bilen ger vi oss ut på en runda på ungefär en mil som innehåller både stads- och landsvägskörning. Första vändan är till för att mäta hur förbrukningen ser ut när jag kör som jag brukar. Resultatet blev inte så pjåkigt, nervositeten till trots, medelförbrukningen landar på 0.75 liter per mil. Jag begår inga riktiga kardinalfel, men behöver förbättra mig på nästan alla punkter i checklistan.

Nästa runda går det lite bättre. De nya teknikerna känns ännu ovana, men med Kristoffer Olofssons tydliga anvisningar längs vägen så lyckas jag kapa åtta procent av bränsleförbrukningen jag hade på föregående turen. 

Många av tipsen känns mycket enkla och intuitiva, men att accelerera snabbt står i bjärt kontrast till den jämna hastighetsprofil som förespråkas i övrigt. Några veckor senare följs det praktiska momentet upp med två timmar teoretisk utbildning, och om några veckor kommer diplomet som visar att jag genomgått utbildning i sparsam körning. Tänka sig. Diplomerad bränslesnålare - det blir något att skriva in i cv:et.

DELA Share to Facebook

Kontakt